Teenage dream
Det enda stället jag kan vara ärlig på och inte överdriva mig själv eller mina åsikter är fan här, i bloggen, som jag vet att ingen läser. Det känns skönt. Jag vet om att jag kan skriva av mig helt och hållet, skriva saker som både är hela mitt liv och saker som egentligen inte är något alls utan att någon dömmer mig. Helt ensam. Bara jag och dator skärmen. Det lät som en dålig titel på någon b-film som har premiär i nå slumkvarter i Brooklyn eller något "internationellt" ställe. JAG OCH DATOR SKÄRMEN - En romantisk komedi från 18 år. I like.
Hade möte hos kyratorn idag. Ja, jag har vågat gå till en sån människa och snacka om mitt liv, ack o ve. Vi satt idag och talade för det mesta om min morfar. Tydligen är han väldigt intressant och vi ska prata mer om honom senare. Vi ska även prata mer om Liz nästa vecka. ARGH. Jag orkar inte. Vart ialla fall ganska nere efter att ha spelat kort med några i min klass och vunnit, alla har något emot att jag vinner, även fast jag är den som gör minst grejj av det. Alla vill iaf få bort mig från att vinna och så fort jag förlorat blir alla skit lyckliga och gnuggar det i mitt ansikte. Varför? Varför tas kortspel på så blodigt allvar? Jag VET att jag inte är den bästa att tala för att vara bra eller dålig vinnare/förlorare men jag gnuggar ialla fall inte in det i andras ansikten? Jag blir väll inte så lycklig av nått så löjligt att jag skriker och gormar runt i en kvart? Ibland så förstår jag mig inte på min klass alls.
Efter den långa och outhärdliga håltimmen så hade vi svenska. Eller ja, i en kvart hade jag lektion. Klarade verkligen inte av att vara kvar, höll på att bryta ihop. Hela dagen hade det varit snack om husdjur dom älskar, cancer, att jag MÅSTE förlora, morfar och mormor. Det vart för mycket för mig och det märkte några va mina klasspolers. Inte bra alls.
Jag vill inte till skolan imorgon, men jag vet att jag måste. Vill inte ha japanska - Kan ingenting alls inom japanskan. Jag vill börja rolla med Katarina snart och använda mig av försvarsmekanismen "eskapism" eller att fly verkligheten som vanliga människor kanske säger.
Tjenis Penis,
skriver senare när jag orkar OCH inte har bajs ont i huvudet.
